Citaten

De första sidorna:

"Någon måste ha baktalat Josef K., ty en morgon blev han häktad utan att han hade gjort något ont. Köksan hos fru Grubach, hyresvärdinnan, syntes inte till, fast hon annars varje dag vid åttatiden kom med hans frukost. Det hade aldrig hänt förut. K. väntade ännu en stund och såg från huvudkudden den gamla damen som bodde mitt emot och som betraktade honom med en för henne ovanlig nyfikenhet, men så ringde han, på en gång förundrad och hungrig. Det knackade genast, och en man, som han aldrig förr hade sett i våningen, klev in."

Den aldra första meningen tycker jag beskriver boken väldigt bra, åtminstone så långt som jag har läst, för det är precis vad som händer de följande 40 sidorna.
En sak som framstår när man läst lite längre an de första raderna, ungefär en sida eller två, är att det är väldigt långa meningar. En del meningar är egentligen inte så långa, men det är flera stycken som kommer på rad utan tydligt avbrott, vilket gör att de uppfattas som långa.

Ett besrivande citat:

"'Så enkelt ni tror att allting är!' sa inspektören samtidigt till K., 'så vi skulle ge saken ett försonande slut, menar ni? Nej, nej, det går verkligen inte för sig. Varmed jag å andra sidan ingalunda vill ha sagt att ni bör förtvivla. Nej, varför skulle ni det? Ni är häktad, ingenting mer. Det var vad jag hade att meddela er, det har jag gjort och jag har också sett hur ni tog det. Därmed är det nog för idag och vi kan ta adjö av varandra, visserligen bara tills vidare. Nu tänker ni väl gå till banken?' 'Till banken?' frågade K., 'jag trodde jag var häktad.'"

Detta citatet tycker jag återspeglar mycket av bokens stämning och handling. Den visar på förvirringen och de oförutsedda vändningarna. Än så länge vet jag inte hur boken sluter, men så långt skulle jag säga att denna passage är vad du ska läsa om du vill veta vad boken handlar om och hur den är.