Nu har jag kommit
till den sista loggen då jag ska beskriva slutet av boken och vad jag tycker om
den.
Boken slutar med
att K. blir hämtad i sin lägenhet av två män och blir sedan förd genom staden.
Efter en lång promenad kommer de ut ur staden och går till någon sorts
stenbrott där K., efter lite samtal, blir avrättad.
De sista
meningarna lyder såhär:
'Fanns det
fortfarande hjälp? Fanns det invändningar som man hade förbisett? Säkert fanns
det sådana. Logiken är visserligen orubblig, men en människa som vill leva kan
den inte stå emot. Var fanns domaren, som han aldrig hade sett? Var fanns den
högre rätt dit han aldrig hade kommit? Han lyfte händerna och spärrade ut alla
fingrar.
Men över K:s
strupe lade sig den ena herrens händer, medan den andre stötte kniven djupt in
i hjärtat och vred om två gånger. Med bristande ögon såg K. hur herrarna tätt
intill hans ansikte, kind mot kind, iakttog utgången. "Som en hund!"
sade han. Det kändes som om skammen skulle överleva honom.'
Jag tycker att
dessa meningar sammanfattar boken väldigt tydligt. De uttrycker den oklarhet
och ovisshet som K. känner över sin process och som smittar av sig på läsaren. Det
jag gillar allra minst med slutet är frustrationen över att man inte får veta
något. Det är lite irriterande, för de flesta böcker så får man åtminstone veta
vad som hänt, även om det inte alltid slutar väl. I den här boken är det
annorlunda. Man får aldrig veta vad K. var anklagad för, bara att han blir
avrättad. Skulle jag få ändra boken på något sätt så skulle jag se till att man
får veta vad han blev anklagad för, fast då skulle det ju bli en helt annan
bok.
